00

Livet är underbart

1939 kommer Guido, som är judisk bokförsäljare, till Toscana där han öppnar en bokhandel. Han träffar den vackra lärarinnan Dora, som är förlovad med en fascist. Trots det uppvaktar Guido Dora och kallar henne för "la Principessa", prinsessan. Plötsligt kommer andra världskriget, som rasar i Europa, allt närmare. När allt ser som svartast ut använder Guido fantasi och humor för att rädda de han älskar mest.

Denna komedi med grund i den svartaste av miljöer, ett koncentrationsläger i Nazityskland, är Benignis hyllning till livet. Filmen visar att med hopp, kärlek, fantasi och humor kan man komma långt.

 

Roberto Benigni står för både regi, manus och huvudrollen som Guido. Filmen har vunnit många priser, bland annat Jurypriset i Cannes, priset som Bästa europeiska film 1998 och den är dessutom trefaldigt oscarsbelönad, bland annat för Bästa manliga huvudroll.

 

"Livet är underbart är originell, rolig, gripande - men jag irriterar mig ändå ofta på Benignis överspel"

Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

 

"Det finns olika överlevnadsstrategier i helvetet. Benigni väljer att hålla hoppet vid liv med hjälp av fantasin [_ _ _ ] Hans uppsåt är ärligt och de känslor av vrede och sorg som han framkallar är äkta liksom skratten på fördomarnas och dumhetens bekostnad"

Jeanette Gentele i Svenska Dagbladet

 

La vita è bella (Livet är underbart)

Italien 1997

 

Regi: Roberto Benigni

Manus: Vincenzo Cerami, Roberto Benigni

Foto: Tonino Delli Colli

Musik: Nicola Piovani

 

I rollerna:

Roberto Benigni - Guido

Nicoletta Braschi - Dora

Giustino Durano - farbrodern

Sergio Bustric - Ferruccio

Marisa Paredes - Doras mor

 

Shakespare in love

Året är 1593 och vi möter här i början en Shakespeare i skrivkramp. Men efter mötet med den vackra rikemansdottern Viola börjar inspirationen flöda igen, och under den rikt växlande handlingens gång växer dramat Romeo och Julia fram parallellt med och i mycket inspirerad av det unga parets egen, till synes omöjliga kärlekshistoria.

 

Shakespeare in love är en energisk och kvicktänkt lek kring diktarens okända liv under de år då hans konstnärskap exploderade. Härligt respektlös, fylld av gott humör och en lustig turnering av genren romantisk komedi. Gwyneth Paltrows Viola är sällsynt välfunnen. Rakryggad och oförvägen störtar hon in i Will Shakespeares liv. Hans första kärleksbrev till henne - en ljuvlig scen! - består av de första raderna till den vackra sonetten "Shall I compare thee to a summers day?"

 

"Resultatet av deras brinnande, men i längden dömda passion blir i filmen den pjäs som kanske bäst av alla fångar det förföriska i den omöjliga och dödsbringande kärleken: "Romeo och Julia". Att göra ett lättsamt lustspel kring det drabbade kärleksparet i det bloddrypande Verona är ett tacksamt grepp. Det ger filmens humor såväl som pjäsens tragiska dimensioner en intressant relief."

(Helena Lindblad, Dagens Nyheter)

 

Shakespeare in love blev trettonfaldigt Oscarsnominerad och fick sju Oscars!

 

Shakespeare in love

USA 1998

 

Regi: John Madden

Foto: Richard Greatrex

Längd 124 min

 

I rollerna:

Joseph Fiennes (Will Shakespeare)

Gwyneth Paltrow (Viola de Lesseps)

Judi Dench (drottning Elisabeth I)

Ben Affleck (Ned Alleyn)

m fl

 

Mifune

Tyska filmer blir alltmer sällsynta på den svenska filmrepertoaren. Det beror inte på att det produceras få tyska filmer, utan snarare på att distributörerna tvekar om det kommersiella värdet. Det fanns en tid när regissörer som Rainer Maria Fassbinder, Werner Herzog, Volker Schlöndorff och Margaretha von Trotta var regelbundet återkommande, åtminstone i filmstudioprogrammen, men det börjar bli ganska längesedan.

 

Men nu kommer i alla fall en - Tom Tykwer med Spring Lola, en av de mest omtalade under den senaste filmfestivalen i Göteborg.

 

Historien är väl egentligen ganska enkel. Lolas pojkvän har råkat i klorna på blodtörstiga knarkhajar. De ska ha sina pengar nu - och tiden är knapp - en halv miljon kronor på 20 minuter - annars … Och Lola springer - för att få ihop pengarna som ska rädda pojkvännens liv.

 

Det blir en hisnande fartfylld historia där allehanda filmtekniska idéer kan prövas: häftiga perspektiv, vildsinta kameraåkningar, animationer och - inte minst ett berättartekniskt grepp som prövats tidigare av t ex Krzystof Kieslowski i Ödets nyck, nämligen att Lolas jakt på pengar berättas i tre versioner. Vad hade hänt om …?

 

"Snurrigt, friskt och fyndigt!" skrev Mikael Hagner i Barometern.

 

Spring Lola (Lola rennt)

Tyskland 1998

 

Manus och regi: Tom Tykwer

Foto: Frank Griebe

Längd 80 min

 

I rollerna:

Franka Potente (Lola)

Moriz Bleibtren (Manni)

m fl

 

Spring Lola

Mifune är den tredje av Dogmafilmerna. (De två tidigare är Idioterna och Festen.) Den skiljer sig från de andra två bland annat genom att den är filmad med riktig filmkamera, vilket ger lugnare filmscener.

Den handlar om Kresten (Anders W Berthelsen), som genom sitt giftermål med Claire (Sofie Gråbol), har tagit steget in i Köpenhamns överklass. Sitt tidigare liv, med pappa och en utvecklingsstörd bror på en nedgången gård på landet, har han hittills dolt väl för sin nya familj. Dagen efter bröllopet får han reda på att fadern dött, och ger sig hem för att ordna med begravningen. Filmens egentliga handling börjar när Kresten kommer till gården och för första gången på länge möter sin bror Rud (Jesper Asholt). Medan han letar efter ett vårdhem åt brodern, anställer han en hushållerska, Liva (Iben Hjejle). Vad han inte vet är att Liva är prostituerad och att hon tar platsen för att komma undan en hotfull tillvaro i Köpenhamn.

 

Filmen är regisserad av Sören Kragh Jacobsen, som tidigare gjort bland annat Gummitarzan, I skuggan av Emma och Ön i fågelgatan.

 

" En på ytan enkel historia - men som den berättas! Den blir aldrig förutsägbar, där finns ständigt små tragikomiska sidospår, skådespelarnas övertygande gestaltning gör att man får starka känslor för alla inblandade."

(Jan-Olov Andersson i Aftonbladet)

 

"Mifune är en film som både berör och roar, samtidigt som man njuter av det storartade skådespeleriet."

(Andreas Olofsson i Tellus filmtidning)

 

Mifune (Mifunes Sidste Sang)

Danmark 1998

 

Regi: Sören Kragh Jacobsen

Längd: 118 min

 

I rollerna:

Anders W Berthelsen (Kresten)

Iben Hjejle (Liva)

Jesper Asholt (Rud)

m fl

 

Central do Brazil

Den pensionerade lärarinnan Dora drygar ut kassan genom att skriva brev åt de många analfabeter som passerar genom Rio de Janeiros järnvägsstation, Central do Brazil.

Två av hennes kunder är Ana och hennes 9-årige son Josué, som är fast besluten att leta upp fadern, som bor i Braziliens avlägsna nordöstra del.

Så småningom blir det Dora och Josué, som tillsammans ger sig iväg för att leta efter fadern.

 

Walter Salles festivalprisade film börjar som något av en Braziliansk såpa med ett myller av ansikten och människoöden. Men det blir en roadmovie i stället.

På ett plan är Central do Brazil en resa genom det samtida Braziliens socioekonomiska svårigheter. På ett annat plan är filmen en resa inuti människor. Inför den genomskådande pojken tvingas Dora göra upp med sin livshållning, sin brist på ideal - eller snarare de ideal hon kapslat in i en hård jargong.

 

Central do Brazil har en alldeles egen ton, men den för också tankarna till Kieslowski och påminner även om Gianni Amelios Barntjuven.

 

Regi: Walter Salles

Manus: Joâo Emanuel Cameiro och Marcos Bernstein

Foto: Walter Carvalho

Musik: Antônio Pinto och Jacques Morelembaum

 

I rollerna:

Fernanda Montenegro - Dora

Vinícius de Oliveira - Josué

Parília Pêra - Irene

Sôla Lira - Ana

Othon Bastos - Cezar

 

Brazilien/Frankrike 1998

 

Filmen hade premiär i Sverige i mars 1999.

 

En höstsaga

Med En höstsaga har Eric Rohmer fullbordat sina historier om de fyra årstiderna.

 

Magali är 45 år och äger en vingård som hon driver ensam. Ensamheten skulle hon gärna bli av med, och fler än hon själv engagerar sig i problemet. Hennes bästa väninna försöker att - genom kontaktannonser - åstadkomma en man åt henne. Hennes sons flickvän försöker få ihop Magali med en av hennes gamla lärare. De två kvinnorna är dock ovetande om varandras handlingar.

 

Det hela resulterar i ett bröllop där Magali och de två kvinnorna befinner sig, samt de två män som Magali är ämnad att träffa …

 

Filmen är en form av komedi och baseras på relationsproblematik, där vi alla känner igen oss.

 

"I En höstsaga liksom i merparten av sina filmer rör sig Rohmer i borgerliga miljöer med intellektuella inslag. Han skildrar män och kvinnor, unga och äldre med samma finess." (Monica Tunbäck-Hanson)

 

En höstsaga (Conte d´automne)

Frankrike 1998

 

Regi: Eric Rohmer

Längd 110 min

 

I rollerna:

Marie Rivière

Beatrice Romand

Alain Libolt m fl

 

Allt om min mamma

Pedro Almodovar är Spaniens mest kände och mest prisade regissör sedan många år tillbaka. Filmer som Kärlekens matadorer och Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott har uppmärksammats över hela världen. På vår filmstudiorepertoar är han dock en nykomling. När han nu har snuvat vår egen Lasse Hallström (Ciderhusreglerna) på en Oscar för bästa utländska film, så är det dags att presentera honom.

 

Allt om min mamma heter alltså Almodovars film, som också vann regipriset i Cannes 1999. Själva storyn är väl inte så märkvärdig, egentligen en riktig såpa, men med en välavvägd mix av dramatik, tragik, komik och sentimentalitet. Slutresultatet är något att fängslas av och därmed tro på.

 

Huvudpersonen är Manuela, en ensamstående mor till en 17-årig pojke. Efter en tragisk olycka återvänder hon till sin hemstad Barcelona och träffar sina forna vänner. Vi förstår ganska snart att hon har ett förflutet som prostituerad.

 

Filmen handlar i grunden om det falska och det äkta i livet, om allas vårt behov av att mitt i allt det svåraste försöka hitta någon form av stöd i livet. En film av en man som älskar kvinnor och trivs i deras sällskap. Filmen "får mig att dansa ut från biosalongen med ett leende på läpparna och ett lyckoknip i hjärtat." (Sven E Olsson, Arbetet)

 

Allt om min mamma (Todo sobre mi madre)

Spanien 1999

 

Manus och regi: Pedro Almodovar

Foto: Alfonso Beato

Musik: Alberto Iglesias

Längd 101 min

 

I rollerna:

Cecilia Roth (Manuela)

Marisa Paredes (Huma Rojo)

Penelope Cruz (syster Rosa)

m fl

 

Ciderhusreglerna

Ciderhusreglerna är en värmande filmberättelse, som bygger på John Irvings roman med samma namn, och det är han själv som har skrivit filmmanus. Tidigare har bland annat hans böcker Garp och hans värld och Hotell New Hampshire filmats. Regissörer då var Gorge Roy Hill och Tony Richardson.

Ciderhusreglerna regisseras av Lasse Hallström, och han har tillåtit sig att låta olika ämnesval slåss om utrymmet i filmen. John Irving kritiserar i första hand USA abortlagstiftning, medan Lasse Hallstöm även berör kvinnors och färgades rättigheter i samhället.

 

Liksom i Hallströms tidigare filmer, Mitt liv som hund och Gilbert Grape förekommer en ung man med svår och förvirrande barndom. Handlingen utspelas i Main under tiden för andra världskriget. Homer Wells, som spelas av Toby Maguire, utvecklas från hittebarnet som ingen vill ha till den unge mannen som ingen kan undgå att älska. Ett par scener skildrar av Hallströmsk känslighet, då unga människor konfronteras med inbillad och faktisk verklighet.

 

"Man går efteråt länge och har på känn att det handlat om något viktigt. Men vad? Samtidigt är just lättheten och tillgängligheten något av Hallströms signum." (DN)

 

Ciderhusreglerna belönades med två Oscar.

 

The Cider House Roules

USA 1999

Regi: Lasse Hallstöm

Manus: John Irving

Foto: Oliver Stapleton

Musik: Rachel Portman

 

I Rollerna

Tobey Maguire - Homer Wells

Charlie Theron - Candy Rendall

Michael Caine - Dr Wilbur Larch

Paul Rudd - Wally Whothington

Delroy Lindo - Arthut Rose

 

Längd: 129 min

Från 15 år

 

Fire

Vi befinner oss i New Delhi i Indien. Rahda och Ashok är ett tillsynes vanligt, indiskt, gift par. Rahda jobbar på en take-away restaurang som ägs av maken Ashok. Vid sidan om det sköter hon om hushållet hos Ashoks gamla mor, Biji, och hans bror Jatin, som bor en trappa upp.

 

Så bestäms det att Jatins unga fru, Sita, ska komma och bo med familjen. Väl där tar hon fort till sig familjens rutiner. Hon hjälper Rahda i köket och tar hand om den ständigt ringande Biji. Allt är bra, men bara till en början.

 

Snart uppdagas det att de gamla ärofyllda traditionerna inte längre är vad de alltid har varit. Jatin har en älskarinna, hårfrisörskan Maria, som totalt paralyserar honom. Ashok och Rahda kommer inte längre överens som förr. Långsamt dras Radha och Sita ifrån Ashok och Jatin i riktning mot varandra. De utvecklar en varm vänskap som snart tar kärlekens skepnad och bestämmer sig för att tillsammans lämna sina män. När Rahda ska berätta detta för Ashok blir han rasande och kaos utbryter. Rahdas kläder tar eld .. brännskadad ger hon sig iväg mot en i förväg avtalad mötesplats för att träffa Sita..

 

"Filmspråket känns bitvis lite stelt, men det hela vägs upp av vackra och intagande bilder. Resultatet blir en film som med påtaglig värme förmedlar en engagerande historia om åtrå och kärlek." (Chi An Gramfors, Aftonbladet)

 

Fire

Indien 1996

 

Regi och manus: Deepa Mehta

Foto: Giles Nuttgens

Musik: A.R. Rahman

Längd 108 min

 

I rollerna:

Shabana Azim (Radha)

Nadita Das (Sita)

Kulbhushan Kharbanda (Ashok)

Jaaved Jaferi (Jatin)

m fl

Från Sverige i tiden

Detta är en dokumentär som består av fyra olika berättelser. Alla berättelserna har olika regissörer som försöker skildra den svenska samtiden var och en på sitt sätt.

 

Först ut är Jan Troell med en opretentiös berättelse om skåningar som älskar sin närradiostation. Vardagliga bilder och berättelser blandas med naturbilder och närbilder.

 

Den andra filmen är gjord av Stefan Jarl, som rapporterar från de hemlösas Stockholm. Han följer här några hemlösa i deras vardagskamp. Bilderna talar för sig själva om ett välfärdssamhälle som inte länge är självklart.

 

Nummer tre ut är Susanna Edwards som har porträtterat bland annat en 33-årig spelberoende kvinna. Filmen följer ett tjejgäng i det spelgalna, penningfixerade Sverige. Edwards tar oss med till Solvalla och till andra ställen där spel av olika slag äger rum.

 

Sist ut är Nina Hedenius. Hon följer en artonårig gitarrspelande yngling vårterminen 1999. En lågmäld berättelse om drömmar i vardagen..

 

För att sammanfatta de fyra filmerna kan man säga att de bjuder både på allvar och humor. Människorna framställs med respekt och inte moraliserande.

 

Från Sverige i tiden

Sverige 1999

 

Regi: Jan Troell, Stefan Jarl, Susanna Edwards, Nina Hedenius

Längd: 90 minuter

 

 

Underbara människor

En kroat och en serb, en gång grannar men nu fiender, möts på en buss i London och slagsmål utbryter. De slängs av bussen, men fortsätter att jaga varandra tills båda stupar och får föras till sjukhus. Där hamnar de i samma sal som en walesisk brandbombkastare.

En bosnisk flykting blir påkörd av en bil och hamnar på sjukhus, där han blir omhändertagen av en ministerdotter, som genast förälskar sig i honom.

En överarbetad förlossningsläkare har hamnat i en kris efter att hans fru lämnat honom ensam med två vilda söner.

Tre fotbollshuliganer tröstar sig med lite heroin, vilket får oanade konsekvenser för en av dem.

En tuff krigsreporter från BBC har drabbats av Bosniensyndromet.

 

Det här är bara några av personerna i Jasmin Dizdars debutfilm. De många parallella historierna knyts samman och de färgstarka personerna möts och påverkar varandra. Det är en charmig och varm film, där det som är allvarligt framförs med en härlig och mänsklig humor, utan att någon gång förminska eller förlöjliga problematiken med ett omoget mångkulturellt samhälle.

 

Jasmin Dizdar föddes i Bosnien, men är nu verksam i England. Han har tidigare regisserat flera prisbelönade kortfilmer och tv-dramer, men det här är hans första långfilm.

 

"Dizdar har en imponerande förmåga att skapa liv i minsta scen."

Monika Tunbäck-Hansson i GP

 

Underbara människor (Beautiful People)

England 1999

Regi: Jasmin Dizdar

Längd: 107 min

 

I rollerna:

Edin Dzandzanovic

Charlotte Coleman

Danny Nussbaum

Nicholas Farell

Faruk Pruti

 

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.