01

Den hängande trädgården

Efter tio år återvänder William hem till den kanadensiska landsbygden för att vara med på sin systers bröllop. Som ung var han överviktig, mobbad, smygbög och olycklig. Nu är han smal, snygg och står för sin sexuella läggning. Familjen är dock inte helt vanlig och rymmer flera annorlunda karaktärer. Den senila farmodern, den alkoholiserade fadern och den bisexuella brudgummen från Williams förflutna är några av filmens karaktärer. Williams hemkomst startar konflikter inom familjen och hemligheter kommer upp till ytan. Fitzgeralds speciella berättarstil gör att man inte säkert vet vad som är på riktigt eller om allt bara är en dröm. De snabba hoppen fram och tillbaka i tiden bidrar till en intressant och tankeväckande film, med både riktigt starka och roliga avsnitt.

 

"Den hängande trädgården kretsar kring insikten om att vi alla består av flera jag -från olika tider i livet - och att man aldrig kan fly från sig själv och eller från familjen hur långt man än reser."

Helena Lindblad i Dagens Nyheter

 

The Hanging Garden

Kanada/Storbritannien 1997

 

Regi: Thom Fitzgerald

Manus:Thom Fitzgerald

Foto:Daniel Jobin

Musik: Ashley MacIsaac, Heather Rankin

Längd: 91 minuter

 

I rollerna:

Sweet William: Chris Leavins

Sweet William som ung: Troy Veinotte

Rosemary: Kerry Fox

Rosemary som ung: Sarah Polley

Whiskey Mac: Peter MacNeill

 

Trolösa

Regissören Bergman sitter i sitt hus på Fårö där han får besök av vålnaden av Marianne, skådespelerskan han hade en passionerad affär med och som är gift med en av Bergmans bästa vänner, dirigenten Markus.

 

I många och långa scener berättar Marianne sin version av historien. Lena Endre är inget annat än fenomenal, det är inte bara vad och hur hon säger saker, utan vad hon visar med ansiktet, särskilt ögonen.

 

Scenen där hon berättar för regissören hur illa hennes dotter farit av denna passionshistoria mellan två vuxna, är skådespeleri i världsklass.

 

Varvat med detta får vi i tillbakablickar följa den tragiska kärlekshistorien.

Hur Markus avslöjar de båda älskande, den bittra vårdnadstvisten, regissören Davids otroliga avundsjuka.

 

Det är intensivt närgången människoskildring vars stillsamma bilder rymmer en närmast bedrövande visuell uttryckskraft.

 

Inte minst betydelsefull och upplevelserik är Trolösa för att den inte för ett ögonblick kräver att bli insatt i Ingemar Bermans eget filmskapande. Den äger i sig själv en storhet som gör den till en betydelsefull filmkonst.

 

Trolösa

Sverige 2000

Regi: Liv Ullmann

Manus:Ingemar Bergman

Foto: Jörgen Persson

Längd: 150 min

 

I rollerna

Lena Endre (Marianne)

Erland Josephsson (Bergman)

Krister Henriksson (David)

Thomas Hanzon (Markus)

Michelle Gylemo (Isabelle)

m fl

 

East is East

East is East är en vardagsnära och burlesk dramakomedi om dubbel kulturell identitet.

 

Vi befinner oss i norra England 1971, där vi får följa familjen Khan. Pappa Gerge kommer från Pakistan och mamma Ella är engelska. Tillsammans har de en fish and chips-butik och sju barn.

 

Pappa vill att deras barn, trotts att han är gift med en engelska , skall uppfostras i islam och gifta sig pakistanskt. Men filmens unga revolterar på olika sätt mot en sträng fars uppfostringsmetoder...

 

Liknande händelser kan man se på många olika håll i dagens Sverige. Det finns många som vill hålla kvar det gamla, både här och där. Både i öst och i väst.

 

East is East

Storbritannien 1999

Regi: Damien O´Donnel

Manus: Ayub Khan Din, efter den egna pjäsen "East is East"

Foto: Brian Tufano

Musik: Deborah Mollison

Längd: 96 min

 

I rollerna

Om Puri (pappa George)

Linda Basset (mamma Ella)

Jordan Routledge (Sajid)

Archie Panjabi (Meenah)

m fl

 

Medan Beirut brann

Regissören Ziad Doueiri föddes i Libanon 1963. Medan Beirut Brann är hans debut som långfilmsressigör, och filmen skildrar hans egna upplevelser av inbördeskriget i Libanon.

"Under denna ungdomsperiod, som sammanföll med krigsutbrottet, kunde jag utforska allt som livet hade att erbjuda; sexualitet, kärlek, vänskap och senare begrepp som rädsla, hat och orättvisa."

 

Libanon blev fritt från Frankrike 1946 och redan från början präglades landet av motsättningar mellan olika kristna och muslimska grupperingar. I början av 70-talet kunde två huvudgrupperingar utskiljas i konflikten - den muslimska vänsteralliansen "Nationella rörelsen" och ett högerblock bestående av den kristna maronitiska falangmelisen. Våren 1975 sköts falangistledaren Gemayel, och samtidigt massakrerades en busslast palistinska arbetare. Därmed var inbördeskriget igång.

 

Filmen inleds med att tonåringarna Tarek och Omar blir vittne till hur passagerarna på en palistinsk buss blir massakreras av en grupp milismän. Tarek och Omar befinner sig i västra Beirut, medans de kristna kontrollerar östra Beirut. Pojkarna bestämmer sig för att utnyttja möjligheterna till nya upplevelser, när skolan stängs och alla lagar och regler sätts ur spel. De tillbringar sin tid på stadens gator tillsammans med den nyinflyttade kristna flickan May. Bl a utrustar de sig med en Super-8 kamera och dokumenterar händelser. Men vad gör man när den enda fotoaffären i Beirut, som fortfarande framkallar smalfilm har hamnat på fel sida om "den gröna linjen" (demarkationslinjen som delar staden) ?

 

Medans inbördeskriget trappas upp ökar oron i Tareks hem. Hur ska familjen göra? Försöka fly eller stanna i Beirut?

 

West Beyrouth

Frankrike/Libanon 1998

Regi och manus: Ziad Doueiri

Foto: Richardo Jaques Gale

Orginalmusik: Stewart Copeland

Längd: 105 mon

Från 11 år

 

I rollerna:

Tarek-Rami Doueiri

Omar-Mohamad Chemas

May-Rola Al Amin

Tareks mamma- Carmen Lebbos

Tareks pappa-Joseph Bou Nassar

 

Allt börjar idag

Bertrand Tavernier är en fransk regissör, som åstadkommit sexton filmer i de mest skilda genrer, från finstämda sekelskiftesskildringar i sommarstilla landskap (En söndag på landet) till tuffa actionrullar i det nutida Paris (L.627-Gatans lag).

I filmstudion såg vi för några år sedan den suveräna jazzfilmen Kring midnatt.

 

Allt börjar idag utspelas i dagens Frankrike, i gruvstaden Hernaing i norr. Miljön kan vi känna igen från en annan filmstudiofilm - Germinal, efter Emile Zolas roman om den stora gruvstrejken. Fattigdom råder i denna ort med en arbetslöshet på 34%. Socialarbetarna är överhopade med jobb, polisen utmattad och skolorna drabbade av katastrofala nedskärningar.

 

Huvudpersonen är Daniel Lefebvre, entusiastisk och outtröttlig föreståndare för ett barnhem, som hamnar i kriscentrum. Han är besjälad av att hjälpa de utsatta, men stångar sin panna blodig mot föga empatiska myndighetspersoner.

 

Men allt blir ändå inte eländesskildring. Tron på människans förmåga att göra gott ger en optimistisk ton, och filmen får ett slut som rymmer en lyckokänsla.

"På så sätt blir Taverniers film ett omtumlande och uppskakande drama, som man inta har några möjligheter att skaka av sig", Skriver Ingvar Engve´n i sin recension i Filmrutan.

 

Ca commence ajourd´hui

Frankrike 1999

Regi: Bertrand Tavernier

Manus: Dominique Sampiero, Tiffany och Bertrand Tavernier

Foto: Alain Choquart

Musik:Louis Sclavis

 

I rollerna:

Philippe Torreton (Daniel Lefebvre)

Maria Pittaresi (Valéria)

Nadia Kaci (Samia Damouni)

m fl

 

Ängeln på sjunde trappsteget

Frank McCourts självbiografi Ängeln på sjunde trappsteget blev en av nittiotalets största romanframgångar. Den belönades med Pulitzerpriset och har bara i Sverige sålt i mer än en kvarts miljon exemplar. Regissören Alan Parker har valt att lägga sig nära originalhistorien rent innehållsmässigt och skildrar Franks liv och den irländska miljön under 1930- och 40-talen. Vi får följa den unge Frank genom en minst sagt eländig barndom, först i New York och sedan i den irländska staden Limerick, dit föräldrarna flyttar för att hitta en möjlighet att klarar familjens försörjning. Fadern (föredömligt spelad av Robert Carlyle, som vi bland annat sett i Allt eller inget) dricker upp de pengar han tjänar när han någon gång inte är arbetslös, medan modern får tigga hos fattigvården för att få ihop kläder och mat till familjen. Emily Watson (från bland annat Breaking the Waves) är trovärdig i rollen som den lidande mamman, familjens ankare och den som ger Frank och hans syskon en möjlighet att klara den svåra barndomen. Det är mörkt och regnigt, men trots misär, arbetslöshet, fattigdom och svek ser vi glimtar av ömhet och kärlek och stundtals även humor i de händelser som formar Frank under hans uppväxt. Michel Seresins fantastiska foto och John Williams musik fördjupar bilden av ett grått och dystert Irland.

 

Regissören Alan Parker har tidigare regisserat filmer som The Commitments", "Birdy", "Evita och "Mississippi brinner".

 

"Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen."

Frank McCourt

Ängeln på sjunde trappsteget (Angela´s Ashes)

USA 1999

Regi: Alan Parker

Manus: Laura Jones och Alan Parker

Foto: Michael Seresin

Musik: John Williams

Längd: 146 min

 

I rollerna:

Emily Watson (Angela)

Robert Carlyle (Malachy)

Joe Breen, Ciaran Owens, Michael Legge (Frank i olika åldrar)

m fl

 

Billy Elliot

Det är 1984 i gruvsamhället Everington, Duram County, i nordöstra England. Den pågående gruvstrejken har funnits med i andra filmer som Brassed Off (1996) och Allt eller inget (1997). I den här filmen där teaterregissören Stephen Dalry debuterar som långfilmsregissör får vi möta moder lösa, elva åriga Billy som bor med sin far och äldre bror Tony. Dessa befinner sig i strejk konflikterna, alltså är ekonomin hemma inte den bästa. Fadern ser ändå alltid att Billy varje vecka kan få pengar till boxningens träning. I samma lokal som Billy tränar boxning tränar Mrs. Wilkinson en grupp unga flickor i balett. Billy blir fascinerad av det annorlunda fotarbete som de har och snart upptäcks Billys danstallang av Mrs. Wilkinsson, hon ser honom rent av som en blivande elev av The Royal Ballet School vilket i sin tur leder till att hon ger honom gratis danslektioner.

 

Om dessa lektioner vågar Billy inte berätta om för fadern att han föredrar den kvinnliga dansen framför den manliga boxningen. Mrs. Wilkinsson tror sig kunna prata fadern till rätta men misslyckas, först när han med egna ögon ser Billy utrycka sig i dans för en kamrat förstår han Billys unika talang. Fadern är bered att bli strejkbrytare för att kunna få ihop pengar så att Billy kan åka och göra antagningsprovet vid The Royal Ballet School, men han stoppas i sista stund av Tony. Pengarna till resan får de genom att pantsätta den döda moderns smycken. Fadern följer med Billy till London för att göra antagningsprovet.

 

Billy Elliot

Storbritannien 2000

 

Regi: Stephen Daldry

Manus: Lee Hall

Foto: Brian Tufano

 

I rollerna:

Jamie Bell- Billy Elliot

Julie Walters - Mrs. Wilkinsson

Gray Lewis - Fadern

Jamie Draven - Yony

Jean Heywood - farmodern

 

Så vit som en snö

Upprinnelsen till filmen om Elsa Andersson, Sveriges första aviatris, var ett fotografi som Jan Troell fick se i början av 90-talet. Hennes ansikte och blick fascinerade honom.

 

Elsa föddes 1897 i den lilla byn Strövelstorp i Skåne. När Elsa var 6 år dog hennes mor i barnsäng. Det tog Elsa mycket hårt och försatte henne i ett starkt trotstillstånd. I tonåren fick hon sin motsträvige far med på att hon skulle utbilda sig till aviatris. Det spännande och djärva tilltalade henne och gav hennes starka frihetslängtan den näring hon behövde att bryta sig ur den traditionella kvinnorollen för att förverkliga sig själv.

 

Elsa blir i Troells sensibla skildring ytterst blodfull och levande. Påtagligt ordlöst visualiserar Troell Elsas fångenskap i en motsträvig värld där hon inte kan stabilisera sig själv.

 

Produktion: Nordisk Film A/S; SVT Drama, Svensk Filmindustri och Film i Skåne, Sverige 2001

 

Producent: Lars Hermann

Regi: Jan Troell

Manus: Jan Troell och Jacques Werup

Foto: Jan Troell och Mischa Gavrjusjov

Musik: Magnus Dahlberg

Klippning: Stine Abell

Scenografi: Peter Bävman

 

I rollerna:

Amanda Ooms - Elsa Andersson

Rickard Wolff - Robert Friedman

Björn Granath - Sven Andersson

Björn Kjellman - Erik Magnusson

Stina Ekblad - Stina

Shanti Roney - Lars Andersson

Reine Brynolfsson - Enoch Thulin

Antti Reini - Koivonen

Hans Pålsson - Felix Hansson

 

Längd: 160 min

 

Vikarien

Vikarien är en enkel historia med viss verklighetsbakgrund

 

I byn Shuiquan måste den lilla skolans enda lärare, Gao, ta ledigt för att resa hem till sin allvarigt sjuka mor. Byns borgmästare har svårt att hitta en vikarie men bestämmer sig för att Wei, en endast tretton år gammal flicka, skall ta hand om eleverna under lärarens frånvaro. Läraren Gao förmanar Wei att se till att när han återvänder skall antalet elever inte ha minskat. Klassen får helt enkelt inte krympa mer.

 

Med filmer som Det röda fältet (1987), Den röda lyktan (1991) och Shanghai Triaden (1995) har den kinesiska regissören Zhang Yimon gjort sig känd som en formmedveten, ytterst suggestiv och visionär bildskapare med berättelser från ett gånget Kina

 

I Vikarien, som utspelas i nutid i en fattig kinesisk landskapsmiljö, är bildspråket ett annat. Det är ett stramt men just precis så dokumentärt i tonen att det levandegör en vardagsenkel verklighet utan gråtonerna får någon dominans. Det är en säregen upplevelse. Den snuddar ibland vid den goda sagans domäner utan att på minsta vis överge den verklighet den utspelas i.

 

Yimons film, som onekligen välförtjänt erhöll Guldlejonet vid fjolårets Venedig-festival, är en alldeles speciell upplevelse som det är svårt att ringa in i sin helhet.

 

Vikarien

Kina 1999

 

Regi: Zhang Yimon

Manus: Shi Xiangheng

Foto: Hon Yong

Musik: San Bao

Längd: 106 min

Från 7 år

 

I rollerna:

Wei - Wei Minzhi

Zhang - Zhang Huike

Tian - Tian Zhenda

Gao - Gao Enman

 

O brother, where art thou?

Bröderna Ethan och Joel Cohen debuterade 1990 med en våldsam gangsterhistoria från 1930-talet, Miller´s Crossing, och har sedan dess regelbundet återkommit med nya filmer i de mest skilda genrer. De får ständigt beröm för sina fantasifulla scenlösningar och sin underfundiga berättarstil.

 

O Brother, Where Art thou är i grunden en komedi som utspelas i Mississippi i den amerikanska södern under 1930-talets depression. På rymmen är tre kedjefångar. Ledare är Ulysses Everett McGill, som lyckats få med sig Pete och Delmer under förespeglingen att det finn en skatt, en undangömd miljon från ett rån, att hämta. Att flyktskälet för McGill är ett helt annat visar sig så småningom.

 

Man anger att manuset till filmen är byggt på Homeros Odyséen. Visst heter den kvinna som Ulysses (Odysseus) är på väg till Penny (Penelope), och visst dyker det upp sköna sirener som lockar våra hjältar i fördärvet och visst möter de en och annan cyklop, men annars finns det nog inte så många tydliga anknytningar.

 

Inte minst betydelsefull är filmens musik som är starkt knuten tll den amerikanska Söder med sina bluestoner och gospelsånger, allt hemmahörande i de miljöer som filmen utspelas i.

 

Bröderna Cohen har förfogat över en rad betydande skådespelare, med George Clooney i spetsen, som förmår göra sina rollfigurer trovärdig trots att här vimlar det av kraftfullt komiska överdrifter, kombinerat med satir över tidens korrumperade vita politiker

 

O brother, where art thou?

USA 2000

 

Regi: Joel Coen

Manus: Ethan och Joel Coen

Foto: Roger Deakins

Musik: T Bone Burnett

Längd 107min

 

I rollerna:

George Clooney-Ulysses Everett McGill

John Turturro-Pete

Tim Blake Nelson-Delmer

Holly Hunter-Penny

m fl

 

Livets tåg

Det är tidigt 80-tal och fiskeindustrin blomstrar på Bornholm. Fiskaren Lars-Erik och hans fru fyller huset med den tidens modernaste konsumtionsvaror och festar tillsammans med sina vänner, som också lever gott på vad havet ger. Eventuella bekymmer sopas under mattan och livet leker.

Men så dyker en man upp på ön. Han är marinbiolog och kommer med vetenskapliga undersökningar och förslag om fiskekvoter. När förslaget resulterar i en ny lag, vänds tillvaron upp och ned för invånarna i det lilla fiskeläget. Nu är det slut på lyxlivet och fiskarna måste hitta andra sätt att försörja sig.

Särskilt dramatiskt blir det för Lars-Erik, som har svårt att acceptera de nya reglerna, och hans stolthet får oanade konsekvenser.

 

Bornholms Eko handlar inte så mycket om fiske som om vanliga människor. Den växlar hämningslöst mellan humor och allvar, realism och övernaturliga krafter, samtidigt som det finns en känsla av äkthet i beskrivningen av fiskarna och deras familjer.

 

"Bornholms Eko är en imponerande debutfilm, tillika en av årets allra bästa nordiska filmer. Rolig, allvarsam, intensiv, poetisk i bildspråk, underhållande i sin trovärdiga skildring av det överdådiga 1980-talet.

En sann historia är det, dessutom."

Ingela Brovik, Arbetet

 

Bornholms stemme

Danmark 1999

 

Regi: Lotte Svendsen

Manus: Lotte Svendsen och Elith Nulle Nykjaer

Foto: Anthony Dod Mantle

Längd: 117 min

 

I rollerna:

Henrik Lykkegaard (Lars-Erik)

Sofie Stougaard (Sonja)

Sören Hauch-Fausböll (Hemse)

Christer Sjögren (Christer Sjögren)

 

Bornholms eko

Det är tidigt 80-tal och fiskeindustrin blomstrar på Bornholm. Fiskaren Lars-Erik och hans fru fyller huset med den tidens modernaste konsumtionsvaror och festar tillsammans med sina vänner, som också lever gott på vad havet ger. Eventuella bekymmer sopas under mattan och livet leker.

Men så dyker en man upp på ön. Han är marinbiolog och kommer med vetenskapliga undersökningar och förslag om fiskekvoter. När förslaget resulterar i en ny lag, vänds tillvaron upp och ned för invånarna i det lilla fiskeläget. Nu är det slut på lyxlivet och fiskarna måste hitta andra sätt att försörja sig.

Särskilt dramatiskt blir det för Lars-Erik, som har svårt att acceptera de nya reglerna, och hans stolthet får oanade konsekvenser.

 

Bornholms Eko handlar inte så mycket om fiske som om vanliga människor. Den växlar hämningslöst mellan humor och allvar, realism och övernaturliga krafter, samtidigt som det finns en känsla av äkthet i beskrivningen av fiskarna och deras familjer.

 

"Bornholms Eko är en imponerande debutfilm, tillika en av årets allra bästa nordiska filmer. Rolig, allvarsam, intensiv, poetisk i bildspråk, underhållande i sin trovärdiga skildring av det överdådiga 1980-talet.

En sann historia är det, dessutom."

Ingela Brovik, Arbetet

 

Bornholms stemme

Danmark 1999

 

Regi: Lotte Svendsen

Manus: Lotte Svendsen och Elith Nulle Nykjaer

Foto: Anthony Dod Mantle

Längd: 117 min

 

I rollerna:

Henrik Lykkegaard (Lars-Erik)

Sofie Stougaard (Sonja)

Sören Hauch-Fausböll (Hemse)

Christer Sjögren (Christer Sjögren)

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.