En långvarig förlovning

En långvarig förlovning

Den omtalade regissören Jean-Pierre Jeunet, som senast gjorde den femfaldigt Oscarnominerade världssuccén Amelie från Montmartre, överför Sebastien Japrisots roman Den ödesdigra söndagen till vita duken.

Filmen utspelar sig i Frankrike mot slutet av första världskriget, dels på slagfältet i Somme, dels i Paris. Redan som barn träffas Mathilde och Manech i den lilla by där de bor. Mathildes föräldrar är döda, hon bor hos sin moster och morbror. Mathilde är halt på grund av polio. När kriget bryter ut är hon fortfarande tonåring, han är 20 år och rädd för allt som har med bomber och kanoner att göra. I skyttegravarna i Somme blir han känd som blåbäret.

 

Det sista Mathilde gör när Manech åker iväg är att spring genom skogen med tanken: ”Om jag hinner ner till kurvan före bilen, så kommer han att överleva kriget”. Den sortens naiva hopp, det enda hopp en människa kan ha i krig, blir hennes livlina. Trots alla entydiga rapporter, trots gravstenen, trots att tiden bara går och går – så drivs hon av en tro att Manech finns någonstans, att han lever.

 

Det är denna starka övertygelse som är filmens brinnande ljus, berättelsen motor. Och med en skådespelerska med en sådan övertygelse i både blick och rörelse - som Audrey Tautou har – blir envisheten till filmisk magi.

 

Titel: En långvarig förlovning (Un long dimanche de fiançailles)

Regi: Jean-Pierre Jeunet

I rollerna: Audrey Tautou, Gaspard Ulliel, Dominique Pinon

Produktionsår: 2004

Land: Frankrike/USA

Längd: 133 min

 

 

 

 

 

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.