06

The constant gardener

Justin Quayle jobbar som diplomat på brittiska High Commission i Kenya. Han är en vänlig och väldigt mjuk man, gift med en ung och politiskt mycket engagerad kvinna vid namn Tessa. Då Tessa mördas under en resa genom Afrika så vänds hela hans tillvaro upp och ned. Kommissionen vill tysta ned händelsen och kalla det för rånmord, men Justin anar oråd och börjar nysta i Tessas politiska förehavanden. Vad han finner där kan komma att sätt både hans eget liv och andras i stor fara.

 

Filmen bygger på en roman av thriller- och deckarförfattaren John Le Carré. Många av hans böcker har filmats, mer eller mindre framgångsrikt. Tillsammans med Spionen som kom in från kylan är The Constant Gardener det mest lyckade resultatet. Det är en i högsta grad politisk film, som ställer en hel del obekväma och väldigt angelägna frågor. Den som läst Henning Mankells Kennedys hjärna känner igen sig i filmens tema. Hänsynslös läkemedels-industri – västliga regeringar som blundar för den brutala sanningen.

 

Regissör är Fernando Mereilles som fick sitt genombrott med Guds stad, en mäktig och mustig skildring av Rio de Janeiros slum. Två stjärnor att skåda: Ralph Fiennes, en av de riktigt stora brittiska skådespelarna, och Rachel Weisz, som fick en Oscar för bästa biroll.

 

En liten kuriositet: Pernilla August var kontrakterad för filminspelningen. En lång scen mot Ralph Fiennes spelades in, men klipptes bort i den slutliga versionen…

 

The Constant Gardener

Storbritannien 2005

 

Regi: Fernando Mereilles

Manus: Jeffrey Caine efter John Le Carrés roman

Längd 115 min

 

I rollerna:

Ralph Fiennes (Justin Quayle)

Rachel Weisz (Tessa Quayle)

Hubert Koundé (Arnold Bluhm)

Danny Huston (Sandy Woodrow)

m fl

Dråpet

Carsten är en respekterad gymnasielärare. Han är gift, men har under en tid haft ett förhållande med en tidigare elev, Pil, som är mycket politiskt engagerad i den yttersta vänsterflanken. Trots stor åldersskillnad känner de stark samhörighet både personligt, politiskt och erotiskt. Under en politisk aktion går något fel, en polisman blir dödad och Pil blir fängslad. Carsten väljer att stötta Pil och offrar därmed sin familj. Sakta men säker börjar Carsten inse vad som verkligen har hänt.

 

Även om historien på ytan kretsar kring Carsten är det inte han personligen som utgör den berättade historiens nav, istället är det den breda ansvarsfrågan – vem som är ansvarig för vad och i vilken utsträckning – som står i centrum. Men ”Dråpet” ger inte något svar på frågan utan överlåter den till åskådaren, för att denne skall ta med sig den hem och grubbla över den i ensamhet på sin kammare alternativt ventilera den med sina vänner.

 

Dråpet är den tredje och sista delen i Per Flys triologi om samhällsklasserna i nutidens Danmark. De tidigare filmerna i triologin var ”Bänken” och ”Arvet”.

 

Regi: Peter Fly

I rollerna: Jesper Christiansen, Pernilla August, Beate Bille, Charlotte Fich

Land: Danmark

Produktionsår: 2005

Längd: 1 h 40 min

Barnet

De belgiska regibröderna Jean-Pierre och Luc Dardennes senaste film Barnet, har välförtjänt blivit internationellt prisbelönad med bl a Guldpalmen i Cannes och en Guldbagge för bästa utländska film i Sverige 2005.

 

Barnet är en historia om den 20-åriga Bruno som livnär sig på småstölder och 18-åriga Sonia som lever på arbetslöshetsstöd. Filmen börjar med att de har blivit föräldrar. En förändring i deras liv som de är hopplöst oförmögna att hantera. I Barnet stiger vi rakt in i en plågsamt realistisk underklassvärld, en värld så fjärran EU-parlament, högtidstal och social trygghet att det är smärtsamt närvarande. Istället konfronteras vi med en social verklighet som innehåller många svåra, öppna frågor och inga givna svar.

En dag säljer Bruno barnet på den illegala adoptivmarknaden och kampen om att få sonen tillbaka börjar, då Sonia vänder honom ryggen…

 

Med filmer som Löftet, Rosetta (Guldpalmen 1999), Sonen och nu senast Barnet nådde bröderna Dardenne fram till en stil och ett förhållningssätt som är unikt i filmvärlden. Tillsammans med engelsmannen Ken Loach är dessa belgiska bröder kanske vår tids viktigaste samhällsskildrare på vita duken.

 

Barnet

Belgien/Frankrike 2005

 

Manus och regi: Jean-Pierre och Luc Dardenne

Längd: 95 min

I rollerna:

Jérémie Renier (Bruno)

Déborah Francois (Sonia)

Jérémie Segard (Steve)

Fabrizio Rongione (Young Thug)

m fl

 

 

Dagbok från en motorcykel

Dagbok från en motorcykel. Medicinstuderande Ernesto och hans kompis, biokemisten Alfredo, vill ut och resa. Med hopp om ett enat Sydamerika och intresse för spetälska blir målet Venezuela, där de ska träffa och hjälpa de leprasjuka. De hoppar tillsammans upp på en mycket ranglig motorcykel och drar iväg. De passerar Ernestos faster, där han möter sin kärlek Chichina. Men Ernesto har bestämt sig för denna upptäcktsfärd och väljer landsvägen framför henne.

 

I sin dagbok nedtecknar han flitigt allt som berör, människor han möter, möten med naturen – sina innersta tankar. Detta är en skildring av den unge Che Guevara, medicinaren som blev och alltid kommer att förbli en politisk martyr. Vackra vyer och en vacker skådespelare som Gael García Bernal gör denna film till en charmig resa med ett inre djup. Jag påminns om resan som Paulo Coelho så vackert beskriver i boken Alkemisten, där en ung pojke vid namn Santiago – så klok och beläst och utan en peng på fickan – vandrar mot sitt bestämda mål.

 

Vi möter människor och platser, allt beskrivet med en skicklig närvarokänsla. Varje stopp under resans gång har sin egen berättelse och prosa. Det är genomgående temat är ”se människan”. Vilket verkar vara Che Guevaras starkaste ståndpunkt, vid sidan av frihetskampen. Dagbok från en motorcykel är ett måste – framförallt, våga ta Sydamerika till era hjärtan. Så som kontinenten skildras här kan man inte begripa varför man över huvud taget tar charterflyget till Gran Canaria. Vid sidan av allt detta är filmen dessutom mycket underhållande och håller ett lagom puttrande tempo. Gå och se den, helt enkelt.

Pingvinresan

Pingvinresan är en hisnande vacker film om kejsarpingvinerna och deras vandring från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig. När honan lagt ägget ger hon sig tillbaka till havet för att hämta mat, medan hanen ruvar på ägget. När ägget kläcks kan ungen överleva i fyra dygn utan mat, och det gäller att honan kommer fram i tid med fisken hon fångat.

 

Kejsarpingvinen är den största av alla pingviner. Den blir runt 1,2 meter lång och väger i genomsnitt 40 kg under ett år (vikten varierar under året). De är inga snabba simmare (max 10 km/h), men kan dyka ner till 26 meters djup.

 

Antarktis är större än Europa, men ytan är svårbestämd, eftersom ytan växer efter snöfall och minskar när isberg bryts loss. Högsta punkt är berget Mount Vinson ( 4 897 meter högt) och djupaste punkten ligger 2 538 meter under havsytan. Den antarktiska inlandsisen är omkring 4,5 km tjock och innehåller omkring 90 % av världens is och 75 % av världens sötvattenreserver. Antarktis omges av Antarktiska oceanen. Närmaste punkt på annan kontinent är Eldslandet i Sydamerika.

 

Filmens regissör Luc Jacquet är utbildad biolog, fotograf och dokumentärfilmare och känd för sina naturdokumentärer. Detta är hans första långfilm. Fotograferna Jerome Maison och Laurent Chalet tillbringade 13 månader på Antarktis under inspelningen, isolerade från resten av världen. Musiken är gjord av en ny, ung fransk stjärna vid namn Emelie Simon, som utöver att ha komponerat och producerat musiken även sjunger.

 

Pingvinresan

La marche de l´empereur

Frankrike 2005

 

Manus och regi Luc Jacquet

Foto Jerome Maison,Laurent Chalet

Musik Emelie Simon

Manusbearbetning (Sv) Peter Dalle

Svensk berättarröst Gösta Ekman

 

Längd 86 min

 

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.