The last station

The last station

Det sägs att i ett långt förhållande slipas de vassa kanterna ner med åren. Det stämde inte för Leo Tolstoj och hans hustru Sofia, som i slutet av sitt 48-åriga äktenskap hamnade på varsin knivskarp kant av det politiska spektrat. Hon var grevinnan som värnade den egna familjen, han var fritänkaren som ville skänka alla sina ägodelar inklusive de lukrativa bokrättigheterna till det ryska folket.

 

 

Denna konflikt, och kärleken som bubblar därunder, skildras i filmen. Christopher Plummer och Helen Mirren spelar de trätande makarna, men i fokus står Tolstojs naive sekreterare Valentin Bulgakov (James McAvoy). Han har förälskat sig i de tolstojanska idealen om kyskhet och jämlikhet, men märker snart att inte ens Tolstoj själv lyckas leva efter sina dogmer.

 

 

Alla tar i från tårna i denna dramatiskt mättade kostymbakelse, men bland de stora gesterna ryms också spännande tankegods. Mitt i såpoperan finns intressanta frågeställningar om hur idéer föds och missbrukas, om destruktiv kärlek och hjältedyrkan.

 

 

Det lätt parodiska porträtten av Sofia som grälsjuk dramaqueen och Leo som mysfarbror med glimten i ögat bäddar för många fina oneliners som ”Du behöver ingen man, du behöver en grekisk kör.” Men det är McAvoys storögde iakttagare som utgör filmens ankare, han räddar den lätt överlastade skutan från att kantra.

 

Regi: Michael Hoffman

Manus: Michael Hoffman

I rollerna Helen Mirren, Christopher Plummer,

Paul Giamatti, James McAvoy,Kerry Condon

 

Längd 112 minuter

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.