Searching for sugar man

Searching for sugar man

I januari 1990 stod jag i en konsertsal i Prag när den förbjudna tjeckoslovakiska musikeliten återvände ur exil. Känslan som uppstod när tusentals människor skrek rakt ut och med en röst sjöng sånger som via insmugglade skivor hade kommit att betyda så mycket, är något som för alltid har satt sig i mitt skelett.

 

Det har varit omöjligt att förklara den här upplevelsen av kollektiv utlösning – så specifik för vad kultur kan bli i speciella omständigheter, vad musik kan betyda politiskt utan att vara politik – och jag trodde inte att jag skulle få uppleva den igen. Förrän jag såg den svenske regissören Malik Bendjellouls dokumentärfilm Searching for Suger man.

 

Det är berättelsen om hur Detroitmusiken Sixto Rodriguez debutskiva Cold fact från 1970 hamnar i Sydafrika, ett land som på den tiden var kulturellt isolerat och så konservativt att det inte ens fanns tv, och sprider sig som en löpeld.

 

Albumet – med vridna Dylaninfluerade texter om droger, sex och paranoia ridande på musik samtidigt öm och vacker men med skuggsidor av blankt stål – censureras. Varpå Rodrigues blir större än Elvis och influerar den nya vita apartheidkritiska musikrörelsen.

 

Titel: Searching for Sugar man

Kategori: Dokumentär ( Chans till oscarsnominering och vunnit 16 internationella filmpriser)

Regi: Malik Bendjelloul

Medverkande: Rodrigues, Clarence Avant, Dennis Coffey, Eva Rodrigues m.fl

Längd: 1 tim 25 min

 

 

Källa: SvD Kultur

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.