Jag kallas Ernesto

Jag kallas Ernesto

"Jag kallas Ernesto" är en engagerande och fin uppväxtskildring med historisk verklighetsbakgrund.

 

Året är 1979. Tolvårige Juan (Moreno) har med sin familj precis återvänt till Argentina efter flera års exil i Kuba. Föräldrarna är militanta motståndare till regimen och åker tillbaka enbart för att planera för en ny kupp. Juan börjar skolan under ny identitet och får heta Ernesto - efter förebilden Che Guevara.

 

Filmens originaltitel "Infancia Clandestine" betyder hemlig barndom. Och det är precis vad filmen handlar om - att växa upp och fostras i hemlighet.

Filmen beskriver den stressande situation det måste innebära att som barn leva med dubbel identitet. Juan lever i konstant skräck för att bli avslöjad. Historien utspelas med ett militärsstyrt Argentina i bakgrunden, fast det är ändå inte en politisk film så mycket som just en film om familjeband och en tolvårig pojkes tafatta, första kärlek. Skådespelarna är alla väldigt övertygande och det finns flera mycket fint skildrade relationer och personer i filmen.

 

Regissören Benjamin Avila har även varit med och skrivit manuset till filmen som är en öppenhjärtig biografi i vilken många gemensamma drag med hans egen uppväxt finns. Men även om berättelsen om den unga pojken på flykt är personlig, så är den inte alls unik. Vilket gör att den känns så angelägen och viktig än idag.

Fotot av Iván Gierasinchuk är hela vägen fantastiskt och snuddar på sina håll vid att bli närmast poetiskt. Detta är verkligen en personlig berättelse. Resultatet blir en mycket känslosam och annorlunda film.

 

Regi: Benjamín Ávila

Tid: 1 tim 12 min. Från 15 år

Skådespelare: Ernesto Alterio, Natalia Oreiro, Teo Gutierrez Moreno m fl

Biopremiär: 11 oktober 2013

Land: Argentina

Språk: Portugisiska, spanska, svenska

 

 

Källa:

Moviezine: Jonna Vanhatalo Birro moviezine.se/

SVD. Hynek Pallas, kultur@svd.se

 

 

 

 

 

 

Uppdaterad av Macke Danielsson.